Svin I Berlin: Gran Canaria

Vädret här i Berlin är inte så kul som vi hade hoppats på när vi kom hem ifrån Gran Canaria (GC). Det var varmt i luften och varmare än när vi åkte dit, men just nu så regnar det och det suger litegrann...

Nåväl, semestern var helt underbar såhär i retroperspektiv, mycket sol, bad och trevligt sällskap med Stella, Lova och Karon! Vi åkte dit på onsdagen och kom till Las Palmas på dagen. Vi bodde på ett hostel som var billigt men trevligt. En gammal dam öppnade till oss och allt gick som smort. Inga konstigheter med pengafiffel eller sånt...

Hela resan gick väldigt smort faktiskt och jag tror vi alla fick ut det vi ville av den. Det är lite sorgligt att Las Palmas i princip blivit våldtaget (ursäkta ordvalet) av turister. Tre incidenter är värda att peka ut;
1: Det hade regnat och vi ville sätta oss och dricka varsin kaffe på ett ställe som skulle ligga vid stranden. Vi hittade det perfekta stället där vi kunde titta på solnedgången, billigt osv. Vi insåg ganska tidigt att de flesta barerna hade svenska, tyska, engelska och spanska flaggor som de skyltade med, vilket innebar att de hade menyer på de ställena. Vi ville helst undvika att gå det för det var liksom för turistigt... Men det här stället hade det i all fall, trots det var det som sagt trevligt. Så vi satt där och surplade kaffe och hade det najs. Sen kom det ett par svenskar. *SUCK* tänkte vi, som vi också gör här i Berlin när det kommer svenskar. Jag brukar tänka när jag hör svenska från folk jag inte känner, "suck... Turister... Åk hem igen!", vilket är larvigt och elitistiskt. Dock så är det så klart med glimten i ögat eftersom att vi är svenskar. Men det blir bara jobbigt att höra svenska för det är lite det vi ville komma bort ifrån.
Det här är det jag tror att svenskarna sa i vilket fall, tror att det är så korkat också att det är korrekt...
-Hello, do you have something that's not cold?, frågade tanten. Do you have warm beer?
- It's cold, visade mannen och försökte värma sig med händerna. Do you have a sweater?
- We have coffee, svarade baristan.
- You don't have warm beer?, frågade tanten som precis satt sig ner.
- No.
- Do you have a sweater? En tröja som hon kan låna?, frågade mannen.
- No, do you want to look at the menu?
- I think we are leaving. Dom har ju för fan ingenting här Britt-Marie. Vi går.
Baristan tittade ut över havet från sin våldtagna ö.
- Que triste... Que triste... sa han sarkastiskt ledset.

Det verkade som att de alkoholpåverkade svenskarna kom från Snehult eller Nollberga eller liknande som älskar valuta för pengarna, röstar på SD och åker till GC nån gång om året och vill att spanjorerna ska vara deras betjänter.

2: Den sista lunchen vi åt var verkligen superturistigt. Det var personal som haffade en från strandpromenaden, "Hey, hey, looking for something to eat? Or drink?".
Ja, sista dagen gjorde vi det.
Det sorgliga med den här restaurangen var inte bara med den svenska menyn utan att vår servitris frågade var vi kom ifrån och när vi sa Sverige så sa hon "Hej hej.", som en robot. Vet inte om vi skulle tycka att det var bra och känna att "Det här är ju precis som i Sverige! Heja! Heja!", eller så var det bara trevligt. Men hon sa det som en robot och hon hade säkert sagt det till hundratals svenskar samma dag eller så.

3: Lova var lite sjuk under resan och var på rummet för att ta igen sig. Stella, Karon och jag gick till en uteservering för att dricka sangria och ha det najs. Åter igen var det svenskar där... -__- Nyblivna pensionärer.
Det kom fram en man från sällskapet, senare kallad "Hattmannen" då han bar hatt. Han var full som en kastrull och frågade var hans hatt var som han tio sekunder tidigare hade kastat på en servitör som satt på sig hatten och gått iväg.
- Where are you from?, frågade han.
- Sweden.
-Jaså? Jag kan lite svenska.
- Jaha?
- Har ni sett min hatt?
- Ja, han gick iväg med den.
- Nää, det gjorde han inte.
Servitören kom tillbaka och hade hatten med sig.
- This man... This man is a criminal!, sa han till servitören och vi insåg ganska snabbt att den här Hattmannen var en stammis.

Lite senare satt vi och hade det trevligt med sangria (som jag lyckades spilla på mina vita jeans :'( och krossa glaset...), livemusik och skratt. Svenskarna hade fått mer och mer och mer och mer sprit. Servitörerna kom och hällde direkt från ginflaskor och dom ville att dom skulle lämna dom där istället.
Stämningen avbröts när Hattmannen och en annan äldre herre stod upp och skrek på varandra.
- Titta på maj! (han var skåning). Titta på maj!, sa den äldre mannen.
-Lugna ner dig nu... sa hattmannen.
- Se på maj i augonen!
- Lugn...
- Du ska hålla tjäft!
De gick runt bordet ett par gånger som barn som leker kull. Sällskapet gjorde allt dom kunde för att stoppa bråket, vilket var ganska lite eftersom att de var fulla. Ett glas gick sönder och jag var glad att inte vara den enda som krossat glas. Personalen kom ut. Hattmannen gick hem. Efterspelet var att dom pratade om honom som en idiot.
Vi träffade Hattmannen senare och han förklarade vad som hänt. Tydligen så hade han dansat med den äldre mannens "kvinna" och det fick inte han göra, därav bråk.
Man + Hattman + Kvinna + Dans = Bråk

Det bästa på Gran Canaria var när jag och Karon besteg öns högsta punkt vilket var jättehäftigt! Det kommer lite fräcka bilder snart ;) Högt bland molnen och nästan 2000 meter över havet!
Det har varit jätteskönt att komma bort ifrån Berlin. Även om jag verkligen älskar att vara hemma igen så var det skönt att få en välförtjänt semester. Vi har gått drygt 2 mil om dagen som jag kan se på min Hälsa-app på min telefon ;-)
Vädret har varit helt fantastiskt och det är skönt att kunna bada i mars liksom!

Här kommer massa bilder från resan!